Ja för ganska precis 4 år sen var jag till doktorn för jag hade ständigt ont i magen, och där fick jag veta att jag hade en liten bebis i magen, om nio månader skulle mitt liv bli något helt annat. Min första reaktion blev tårar, jag trodde aldrig att det var ett litet liv jag hade i magen. Men då jag började förstå att det verkligen var så, funderade jag aldrig ens det här barnet är mitt och jag ska ge den ett underbart liv. Jag visste att jag skulle klara de. Första månaderna mådde jag riktigt illa, sen blev jag sjukskriven. Den lilla krabaten var envis redan då, i vecka 37 blev det ett vändnings försök som lyckades. Tiden gick och gick och då jag gått 2 veckor över tiden så krockade vi med en älg, ingen förstod att vi klarat oss så bra som vi gjorde men jag tror på änglavakt. Självklart blev jag riktigt orolig så bebisen hjärtljud var väldigt låga, men dom ville inte sätta igång mej efter en olycka. Så 2 dagar senare den 24 oktober blev jag igångsatt. Några timmar senare 01.00 den 25 oktober så låg en liten prinsessa i min famn hon var helt perfekt. Nu är den där lilla prinsessan 3 år och 3 månader och hon är det bästa som hänt mig.
Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Men sen kommer vår lilla prinsessa få ett syskon eller flera, men när vet man aldrig. Vet bara att den dagen kommer och den dagen längtar jag efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar