Mina föräldrar träffades första gången 1982, då var mamma 23 år och pappa 37 år. Pappa hade då 2 flickor redan som är födda 67 och 72. Dom flyttade ihop i ett hus i Ersmark och 1984 så föddes jag sen kom min lillasyster 1987. 1989 så gick dom och gifte sig i Byske kyrka.
Min mamma...Hon är den som fått stå ut med så mycket men alltid stöttat oss och jag tror inte det är ofta hon varit arg för något vi gjort. Hon har varit den jag kunnat berättat allt för, allt från killar, till tjuvrökning till en massa annat en mamma inte vill veta. Så har de fortsatt genom åren, men tror inte jag förstått förrän jag fick barn själv hur jäkla mycket hon stöttat och betyder för mig!! Jag pratar med min mamma flera ggr per dag i telefon och hon vet allt. Ibland kan ja fortfarande tycka att hon tjatar lite för mycket på mig, men det är väll de mammor är till för hon bryr sig ju bara. Älskar dej obeskrivligt mamma
Min pappa....han är nog många av mina kompisars lilla extra "pappa" oxå. Han är den som hälsar på varenda själ i Byske fast han inte ens vet vad dom heter. Han kan allt, tapetsering, ved, hästar ja han kan allt som man ber honom om. Han är den som verkligen kan säga åt mig men ändå ställer han alltid upp om det går lite fel för mig. Han har varit den man inte velat berätta sånt som tjuvrökning och andra tonårs saker för han har blivit så ledsen och besviken och de är mycket värre än att han skulle blivit arg. Det har alltid varit som en ungdomsgård hos oss, kompisar har sovit över, det var där vi såg film åt mat och åt upp alla bullar som var bakade. Många kallade mig "lill kjelle" förr har nog alltid varit lite lik pappa. Kan brusa upp lika snabbt som han, väldigt känslig och mycket social. Förra veckan fick vi veta att pappa har tumörer på lungsäcken och jag har fortfarande inte fattat....jag skulle ALDRIG klara mig utan pappa, älskar honom otroligt mycket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar